Böcker

I denna magnifika bok går konstvetaren Hayden Herrera på djupet i den fascinerande och sprakande historien om Frida Kahlo, en av världens mest ikoniska konstnärer och människor: Hennes barndom i Mexico City under den mexikanska revolutionen. Hennes fascination för mexikansk folklore och kultur. Samröret med kommunisterna. Det stormiga äktenskapet med konstnären Diego Rivera. Hennes många kärleksaffärer, och den tragiska olycka som skadade henne för livet och gjorde så att hon aldrig kunde få barn. <br/><br/><i>Frida Kahlo</i> är rikt illustrerad med foton och målningar - en påkostad, fängslande biografi, oumbärlig för alla som är intresserade av Frida Kahlo. <br/><br/>HAYDEN HERRERA är en amerikansk konsthistoriker och författare. Hon har skrivit biografier om Henri Matisse och Mary Frank och hennes texter har publicerats i bland annat <i>New York Times</i> och <i>Art in America</i>. 1996 mottog hon det prestigefyllda <i>Guggenheim Fellowship</i>-priset.<br/><br/><b></b>»En förtrollande berättelse om radikal konst, romantisk politik, bisarra kärlekar och fysiskt lidande.« | <i>Time Magazine </i><br/><br/>»Hayden Herrera lyckas på ett imponerande sätt skära sig igenom myterna och ge oss en bild av denna sagolika kvinna.« |<i> The Independent</i> <br/><br/>»Den första omfattande biografin över den mest fysiska av konstnärer.« | <i>The Observer </i><br/><br/>»Genom sin konst gjorde sig Kahlo till både konstnär och ikon. Med denna efterlängtade biografi har hon också, till sist, gjorts fullt mänsklig.« | <i>San Francisco Chronicle </i><br/><br/>»En oförglömlig, intensivt levande biografi.« | <i>Ms. Magazine</i><br/><br/><b></b>

Idag betraktas textilt hantverk som något typiskt kvinnligt. Men i ett historiskt perspektiv är det viktigt att betona komplexiteten i arbetsdelningen mellan skräddare och sömmerskor. Med utgångspunkt i olika museers föremålssamlingar undersöker Pernilla Rasmussen i sin doktorsavhandling vad som hände med arbetsdelning och tillverkningsteknik när den kvinnliga modedräkten förändrades under decennierna runt sekelskiftet 1800. Perioden präglades av stora omställningar. När aristokratins tid var slut och borgerligheten tog över växte en ny syn på manligt och kvinnligt fram. Den kvinnliga modedräkten och dess tillverkning kan skrivas in i den processen.<br/> <br/> <br/> Skräddaren, sömmerskan och modet ökar förståelsen för ett hantverks koppling till kulturella och samhälleliga förändringar. Boken visar hur sömnadsarbetets organisation inverkade på möjligheterna till teknisk utveckling och hur tekniken fick konsekvenser för vem som gjorde vad. Det arbete skräddaren eller sömmerskan faktiskt utförde hade också betydelse för omgivningens syn på hantverket och utövaren.

Den bild vi har i Sverige idag av den internationella konstnärsskara som samlades i den franska byn Grez-sur-Loing under 1870- och 80-talen, präglas i hög grad av sin tids nationalistiska kulturklimat, men också av den konstruktion av platsen och fenomenet konstnärskoloni som både konstnärer och konsthistoriker skapat i efterhand. Vissa fakta i historieskrivningen har etablerats som sanningar. Berättelsen om den skandinaviska Grezkolonin har återberättats så många gånger, att det nu existerar en tydlig bild av det glada kolonilivet och dess melankoliska, gråtonade måleri, som sägs härröra från den fuktmättade luften i flodlandskapet. Grezkolonin besöktes flitigt av svenska konstnärer som Carl och Karin Larsson, Karl Nordström, Nils Kreuger, Georg Pauli och Julia Beck, men även av konstnärer från USA, England, Skottland och Irland. Konstvetaren Alexandra Herlitz har undersökt hur bilden av kolonin framställts i svensk konsthistorisk litteratur och jämfört denna med bildmaterialet, utsagor i opublicerade källor och den bild av Grezkolonin som engelskspråkig litteratur beskrivit där utgångspunkten varit andra nationer än den svenska. Alexandra Herlitz forskning visar att den bild som skrivits fram i Sverige innehåller aspekter som är signifikativa för hur de hela tiden återkommit och betonats. Till dessa hör en etablerad föreställning om att de skandinaviska och engelskspråkiga konstnärer som vistades samtidigt i Grez endast hade ytliga kontakter med varandra. Likheter i den internationella konstnärsskarans ofta gråstämda verk, som till exempel motiven, har förklarats med gemensamma franska förebilder och inte minst byns lokala vädervillkor. Många hittills opublicerade källor vittnar om kontakter mellan de olika ländernas konstnärer. Herlitz menar att dessa sociala och artistiska kontakter senare delvis förnekades av konstnärerna, för om det inte fanns någon social kontakt alls, skulle inget konstnärligt inflytande ha varit möjligt något som kan ha varit av viss betydelse för dessa konstnärers senare karriärer. En av hennes slutsatser är att det finns aspekter i de internationella verken från Grez som snarare kan ses som ett resultat av den sociala konstnärsgemenskapen än ur gemensamma förebilder och en etablerad platsmyt om det gråa Grez.

Tänk om det du tror om tatueringar inte är sant. För femtio år sen var det bara kriminella och sjömän som tatuerade sig. Det vet ju varenda människa. Men var det verkligen så?<br/><br/>I den här boken utforskar Helena Meyer tatueringen som fenomen ur oväntade perspektiv. Till sin hjälp tar hon arkivmaterial, tidningsartiklar och kriminologiska debatter från flera århundraden men också nutida populärkulturellla fenomen som Harry Potter och Star Wars.<br/><br/>Resultatet är en spännande och lättläst essä som både slår hål på gamla myter och väcker nya frågor. Vad är det med tatuering som fascinerar så många människor, och hur kommer AI och robotar att påverka tatuering i framtiden?

Västertorp var något storartat och modernt när det byggdes. Under efterkrigstiden sattes människan i centrum och det fanns en öppenhet för konst och hur den skulle användas. Funkistidens strikta och rena ytor byttes mot önskan om att dekorera. När så byggmästaren Fritz H. Eriksson, en av samtidens stora i konstvärlden med mottot ?Konst för alla?, satte spaden i jorden började konstlivet snart att blomstra i Västertorp. En skulpturpark utan like växte fram. Konstnärer ville vara med och skapa det nya idealsamhället. Det byggdes ateljéer och många, som Arne Jones, flyttade hit. Den här boken handlar om konstlivet de fem första åren i förorten Västertorp söder om Stockholm, när det var som mest aktivt. Det och tidens fascinerande socialt engagerade stadsplanering.

Ola Billgren (1940-2001) var under flera decennier en central gestalt i svenskt konst- och kulturliv - ny­skapande och ständigt uppmärksammad. Hans mång­facetterade konstnärskap rör sig från abstrakt expressionism till fotografisk realism, från monokromt nonfigurativ måleri till impressionistiska stadsmotiv. <br/><br/> <br/><br/>I denna långessä tar konstskribenten och vännen Douglas Feuk ett samlat grepp om Billgrens konstnärskap. Texten uppehåller sig i första hand vid bilderna men har även återkommande kontakt med de yttre omständigheter som bidrog till att forma konstnären - inte minst genom citat från en lång brevväxling mellan Billgren och Feuk. Förutom ett hundratal konstverk presenteras en samling porträtt- och ateljéfoton som inte tidigare varit kända. I en närmast heltäckande skildring av Billgrens bildvärld - från sexåringens kritteckningar till sextioettåringens allra sista målning - ges en unik och levande bild av konstnären och människan Ola Billgren.

Varje Människa En Konstnär - Livskonstnären Och Samhällsvisionären Joseph B [Bok / Danskt band]